Här är den färdiga illustrationen som jag lämnat referensbild till i ett tidigare inlägg. Tror det håller på och bli en illustrationsserie med tanke på “Odefinierat Alfabet” som jag tecknade tidiagre i höstas.

A new illustration called “Natural Layout”. This is the second illustration in an illustration series which has no name yet, but you can see the first illustration here.

Förra veckan redovisade vi i klassen en mönsteruppgift som fortlöpt under den senaste månaden. Temat var “Övertryck”, och i mitt fall så fick mitt övertryck bli där fåglarna möter fikonen. Jag klippte ut alla former i papper och skannade sedan in de och arbetade vidare på mönstret i datorn. Älskar verkligen mönsterformgivning och vill absolut hålla på med fler mönsterrelaterade projekt.

I början av uppgiften så gjorde jag en moodboard vid min bänk. Känns som man redan där skapade en liten tapet åt sig själv.

Sedan skrevs mönstret ut i hela 100 cm x 200 cm, vilket är den största “bilden” jag någonsin skrivit ut. Jag lyckades inte ens hålla upp hela utskriften under fotograferingen då mina ynka 1.66 cm inte riktigt räckte till längdmässigt. Erik som tagit de två sista fotona.

I lördags så vaknade jag och Erik och tänkte exakt samma sak; “Idag ska vi göra pannkakor”. Som de fattiga studenter vi är fanns det inte tillräckligt mycket ingredienser för att göra klassiska amerikanska pannkakor, men då vi hade en havremjölk hemma så då provade vi att göra veganska istället. Inga ägg, ingen fil, ingen komjök. Serverade med skivade bananer och egengjord chokladsås på vatten, kakao och socker. Så himlans gott. Jag bara älskar spontana frukostar.

Några referensfoton till en kommande illustration. Mer än så berättar jag inte just nu.

Låt oss titta på vad jag gjort den senaste månaden via Instagram. Sovrummet fick äntligen en klädhängare, så nu hänger mina och Eriks urtjusiga kläder upphängda för besökare. Tog några utforskande promenader kring den nya lägenheten och såg både en och två antikobjekt. Suktade efter denna skönhet till stol och fick det fotot jag tog på Leigh i höstat publicerad i en australiensisk tidning.

I början av februari fyllde jag år och jag åkte till min surrogatfamilj (Eriks föräldrar) och tog en helg med vila och uppladdning. Gick längs havet och upplevde årets första direktkontakt med kvällssol, höll dock på att frysa fingrarna av mig. Sedan bar det av till Konstfacks och Beckmans informationskvällar och jag kände mig som en bizzy woman som bara for tur & retur Sthlm 24/7. Innan Beckmans slog upp sina dörrar för allmänheten träffade jag min Östra Grevie kompis Kajsa-Lisa, och lite andra ÖG:are som också söker till Beckmans i år.

Sedan bar det raka vägen tillbaka till Göteborg och fixade klart arbetsproverna till Konstfack. Upplever fortfarande en ljuv lättnad över att vara klar, och dagen efter inskickandet firades det med en redig sojafärsburgare på Göteborgs bästa hamburgerställe, Jonsborg. För tillfället håller jag på med en kurs i mönster, så jag skapade en moodboard att kika på när jag tappar fokus. IRL är fortfarande bättre gällande moodboards.

Heter “nirdie” på Instagram.

När det allmänna livet känns något kärvt så förlitar jag mig på en av meningarna med livet, och i detta fallet mat och fika.

Över en månads tystnad här på bloggen, och jag börjar få en någorlunda övergripande syn över vad som egentligen skett. Nej, inget ödesdigert har hänt. Ingen död, inga krossade hjärtan och jag har inte drabbats av någon ekonomisk kris. Men jag insåg att jag gjort något jag vart otroligt rädd för i hela mitt liv, nämligen att välja fel utbildning.

Sedan jag flyttade till Göteborg har en oviss oro gnagt i mitt inre, men då jag inte kunde definiera känslan har jag lagt den åt sidan och fortsatt att anpassa mig till de nya rutiner som en flytt och ny stad innebär. De första månaderna presenterades jag inför skolprojekt som innehöll arkitektur och stadsrum, cykelbilar och ännu mer stadsrum. Efter varje redovisning kände jag mig litet mer frustrerad än jag tidigare och jag började ana en viss irritation över att jag aldrig fick syssla med det jag sökt hit för, produktdesign och grafisk design. Som den viljestarka optimisten jag tenderar att vara lyckades jag trots detta övertala mig själv att ”det blir nog bättre nästa gång”. Likt ett döende förhållande nekade jag att något var fel och försökte jag klamra mig fast vid det enda hoppet jag hade, den kommande kursen i visuell kommunikation. När kursen väl började var jag inte alls beredd på vad jag möttes av. Det var ingen kurs i grafisk design som jag hade trott, utan ett konstnärligt utforskande med grafisk design som verktyg, två helt skilda saker. Föreläsningarna var medelmåttiga, det släpptes knäppa kommentarer som ”Konstfack är alldeles för kommersiellt” och allt som jag tycker är vackert och smart inom grafisk design sågades. Plötsligt stod jag där med en känsla av att ingenting var värt någonting alls, och inget inspirerade mig.

Strax innan julhelgen insåg jag att det inte längre gick att undanhålla sanningen. För första gången uttalade jag de förbjudna orden; “Jag har valt fel utbildning”. Chocken av att höra detta högt var överväldigande och den gjorde mig inte bara illamående, utan även otroligt trött. Jag är inte intresserad av att studera arkitektur, stadsrum, interiör eller produktdesign (även om jag har ett personligt intresse inom dessa ämnen, men inga yrkesmässiga visioner), och inom de områden jag verkligen hängivit mitt liv till är den konstnärliga inriktningen alldeles för stark för att jag skall trivas. Det enda jag visste var att jag måste ändra på de ting som känns fel i mitt liv. Så jag bestämde mig för att göra något jag aldrig vågat tidigare, nämligen att söka till Konstfack. För en vecka sedan skickade jag in arbetsproverna, och jag är fortfarande så trött efter att levt ett dubbelliv i snart två månader med vanliga skolan på ena sidan och arbetsprover på andra.

Mitt liv har alltid bestått av en plan. Jag har alltid haft ett mål med min vardag och försökt att uppfylla de krav och delmål jag satt upp. Jag älskar att studera, att jobba hårt, suga åt mig kunskap och se resultat på min utveckling, därför antar jag att vinterns insikter slog extra hårt mot just mig, jag fick ju lov att ge upp en dröm som aldrig riktigt kunde uppfyllas. Självklart tror jag att HDK är en skola som passar perfekt för människor med mer konstnärliga ambitioner, men för mig känns utbildningen helt skev. Nu vet jag inte alls hur min höst kommer att se ut, eller vad som väntar mig mer än att jag skall gå terminen ut och praktisera på Happy FB under sommaren. Men tanken på att stanna kvar på HDK i två år till gör mig alldeles matt, så i jämförelse känns det ovetande inte särskilt skrämmande.

Jag vet att det är många som har ångest över framtiden vid den här tiden på året, det brukar vara den största nackdelen med vårterminer som innehåller både studentskivor och skolavslutningar. Det må låta klyschigt, men ibland måste man nog välja fel för att hitta vad som passar en bäst. Jag ångrar inte att jag sökte till HDK då jag tar med mig ännu en erfarenhet och förståelse över vem jag är inom det kreativa. Men jag har också insett vad jag inte står för eller vill lägga ner min tid på, vilket känns som en lättnad på många vis.

Livet asså.